| CEI 024 | Lunchroom Manners, Everything |
|
| Publication |
Sound Affects, #11, June/July 1991 |
|
| Reviewer |
Ninni Brunnberg |
| Grade |
2 of 5 |
| |
Inledningen är riktigt vass, med elaka Cremonese-vässade gitarrer i Valentines anda. Men sedan kommer gruppens Caruso in, med en sångröst som i snällaste tänkbara ordalag bäst kan beskrivas som "nasal" (copyright TE). Och blir man inte full i skratt i det läget, lär man falla ihop i gråtattacker...
"Jag skulle hellre lyssna på en diskmaskin", sa Terry med avsmak. Även om jag ogärna sträcker mig FULLT så långt går det inte att sticka under stol med att sången - för att tala klarspråk - inte är något mindre än en katastrof.
Det är verkligen synd, för låtmaterialet är gott och instrumentalinsatserna likaså. Ergo: Härmed ordineras Lunchroom Manners omgående en ny sångare.
En tröst i bedrövelsen (om än klen, det medges) är att omslaget verkligen är rasande grant - Ceilidhs snyggaste hittills! |
| |
| |
|
Updated: 20260101 2108 |