CEI 035 | Suredo, Whatahandsomeface?

Review Information
Publication Pop, No 4, October 1993  
Reviewer Terry Ericsson
Grade 8 of 10
 
Review
En dåligt producerad CD-singel, med Rides beprövade poprecept som mall, så skulle man kortfattat kunna beskriva Linköpings-gruppen Suredos debut från förra året. Det fanns då förvisso antydningar till något mer sammanhållet och livskraftigt, men ingenting som gav en föraning om en fullängds-CD med så brutalt vackra popsånger som här. »Whatahandsomeface« är helt enkelt den bästa svenska indiepop ni komer att få höra i år och det mest knäckande albumet i genren sedan Easys vid det här laget klassikerstämplade debut »Magic Seed«. Om man undantar grungeskämtet »Turboprop« (som borde legat som en extraslinga tio minuter efter sista spåret), en variant på Teenage Fanclubs ironiska Buttericks-låtar »Heavy Metal« och »Satan«, är hela scenariot en bländande uppvisning i konsten att göra gitarrpop som glöder och fräser.
 
Suredo har gått in i en tryckkammare och mixtrat till en fusion av Ride och Dinosaur Jr som känns väldigt internationell. Producenten, primus i sammanhanget, Micke Herrström har sett till att i första hand sånginsatserna kraftigt förbättrats och om det går att invända mot att det mesta hos Suredo hörts förut, så skriver de nu så pass starka låtar att invändningen inte längre känns relevant. Allra minst efter att ha tryckts ihop i den omtalade tryckkammaren av »Average Cell«, ett mästerstycke och en svensk motsvarighet till Rides »Like a Daydream« - det är till och med så övertygande att Popsicles »Hey Princess« fått sin givna utmanare om titeln nittiotalets bästa svenska poplåt.
 
Nyfikna?
 
Copyright  ©  Pop