CEI 034 | Happydeadmen, Game, Set, Match
Review Information
Publication	Pop, No 4, October 1993
Reviewer	Hans Olofsson
Grade	7 of 10
Review
Efter att förgäves ha försökt hitta en färgbild på Wojtek Fibak (den polske tennisstjärnan under sjuttiotalet) som skulle pryda konvolutet till »Game, Set & Match«, gav Happydeadmen till sist upp hoppet och nöjde sig med en svartvit.   Detta säger en del om hur denna grupp närmar sig popbranschen. Happydeadmen haussades i Sound Affects redan för fyra och ett halvt år sedan, då de förmodligen var den mest talangfulla av de svenska indiegrupperna. Det har tyvärr inte hänt så mycket sedan dess, men nu har de äntligen följt upp den tre år gamla albumdebuten »Eleven Pop Songs«.   Efter första lyssningen var jag beredd att fråga ut låtskrivarparet Hedin-Karlsson vad i helvete de gjort under de här tre åren. De låg och ruvade på melodierna men hur mycket värme som än alstrades av Janne Hedins sång ville inga nya hits kläckas.   Men till sist hände ändå något och det var inte enbart fula ankungar som tittade ut. Det finns stunder, som på »Feels Like Heaven« och »Dream« där man undrar om de inte borde simma västerut och prya som engelsmän och vanka upp på något bolag. Varför inte ta en tur till Hut till exempel, för på de spåren når Happydeadmen samma skönhetsideal som The Auteurs.   I Sverige lär det tyvärr inte hända så mycket.
Copyright  ©  Pop