CEI 018 | Sonic Surf City, Surfin' Santa
Review Information
Publication	Sound Affects, No 10, Winter 1990
Reviewer	Terry Ericsson
Grade	3.5 of 5
Review
En sak var i alla fall säker; efter två recensioner och sammanlagt tio stjärnor på ett bräde (sorry...) hade John "The Silver Surfer" Byström diskvalificerat sig för en tredje acidtripp bland saltstänkta surfbrudar och överspända pysar med en "woody" under armen (Men snälla Terry! Hur bär man en bil under armen?! JL). Förrådet av superlativer var uttömt och nu krävdes en ny, frisk och något mer SANSAD bedömare - valet föll på Terry "usch vad kallt det är i vattnet" Ericsson, en notorisk ickesurfare som inte äger en enda skiva med Jan And Dean.   Att som "Silver Surfer" påstå att Sonic Surf City är bättre än både Beach Boys och Ramones låter minst sagt "over the top" i mina öron, men faktum är att Ola Hermanson har STOR känsla för hur klassisk surfpop ska låta. Alla ingredienser bakas in på ett klichémässigt, men som sagt också ytterst skickligt sätt. Nina Pasadenas bakgrundssång, körerna, visslingen (!), etc.   Leksaksxylofonen i »Surfin' Santa« är fängslande primitiv, låten är dock runt trettio sekunder för lång. »Carolyn« å andra sidan är suverän. Pipig Farfisa-orgel (remember Yachts?!), guldrefräng och handklappspartiet som kommer när det SKA komma. Ta till så stora ord som att singeln är "lika livsnödvändig som luften du andas" och så vidare gör jag inte, men måste erkänna att jag inspirerades så pass att den där Beach Boys-CD:n (»Pet Sounds«) som hängde på Vaxkupan slank ner i en skivpåse veckan därpå...   Och de skulle sälja minst tiotusen ex om sjuan släpptes lös på den amerikanska surfkusten.
Copyright  ©  Sound Affects Tidnings AB