CEI 013 | Cod Lovers, Best Friend

Review Information
Publication Sound Affects, No 6, Winter 1989/90  
Reviewer John L Byström
Grade 4.5 of 5
 
Review
"Jaså, är han i gång och ljuger nu igen?", "Jag undrar hur mycket de där Ceilidh betalar John L.?", "Norrköpings-bor håller tydligen ihop."
 
Jodå, jag kan så väl förutse reaktionerna på den här recensionen - därför ska jag be att få anföra följande:
1) Jag ljuger ALDRIG. 2) Ceilidh har (hittills) inte givit mej en cent. 3) Jag kommer inte från Norrköping (notera frånvaron av IFK på min playlist...).
 
Jag menar, är det MITT fel att Ceilidh släpper två helt sanslöst superba sjuor på raken?! (Tre! Jag höll på att glömma Persuaders »3P«!) Ska jag såga Cod Lovers singel bara för att jag tyckte att Sonic Surf Citys EP var skaplig?
 
Nej, det vägrar jag att göra, och förkunnar i stället att Norrköpings oberoende skivbolag Ceilidh numera söker sin like i landet. Cod Lovers bidrag till vår förra flexi var bra, men deras debutsingel är SENSATIONELL.
 
Sällan har epitetet dubbel A-sida varit mer befogat (»Penny Lane«/»Strawberry Fields Forever« dök upp ur minnet - men låt oss för all del inte överdriva...). Så här stolt och moget hade vi aldrig vågat hoppas att Coddarna kunde låta.
 
Som vanligt när det gäller Ceilidh-banden numera, har producentgeniet Micke Herrström mer än ett finger med i spelet. Och just produktionens briljans är det som slår en först av allt - Ninni undrade vad det var för en suverän ny engelsk singel jag spelade när hon fick höra den här skivan första gången...
 
I Niklas Barwe har Cod Lovers en leadgitarrist av det slaget som brukar kallas "awesome" på engelska. Mickes fantastiska jobb bakom mixerbordet gör att han till och med tycks överträffa sig själv - det finns några magiska ögonblick på den här singeln när hans rytande feedbackmattor hotar att gå helt överstyr - och just då dras den glittrande akustiska gitarren upp och gjuter olja på ljudvågorna.
 
Och Johan Hallgren har aldrig sjungit bättre än han gör här - likt Tingeling i Peter Pan måste Micke Herrström ha någon sorts "magic dust" (OBS! Inga fula associationer!) som han strör över banden när de träder in i hans studio.
 
Vilken av sidorna som är bäst debatteras redan livligt och kommer så att göras under lång tid framöver. Själv lägger jag fegt ner min röst, och påstår att båda är precis lika lysande.
 
Gör er själva en tjänst - gå ut och köp den här singeln som er alldeles egna julklapp. Det blir den bästa ni får i år!
 
Copyright  ©  Sound Affects Tidnings AB